Katja Segerlund - Min sista bön... - diktkonst.se - dikt och poesi pÃ¥ nätet
dikter och poesi på nätet - www.diktkonst.se - Här kan du själv publicera en dikt.
dikter direkt till din mobiltelefon - mobil.diktkonst.se

kvinna som läser poesi

Sök bland dikterna
  Sökruta
Diktsamlingar
folder bild Senast inkomna dikter
Sökruta Sorgliga dikter
Sökruta Dikter om kärlek
Sökruta Olycklig kärlek
Sökruta Brott och Straff
Sökruta Dikter om glädje
Sökruta Övriga dikter
Sökruta Fler kärleksdikter
Sökruta Dikter om liv och död
Sökruta Dikter om vänskap
Sökruta Roliga dikter
Sökruta Bröllopsdikter
Sökruta Dikter som rimmar
Sökruta Dikter om längtan
Sökruta Dikter om ångest
Sökruta Äldre dikter
Sökruta Fler övriga dikter
Sökruta Fräcka dikter
Sökruta Korta dikter
Sökruta Kärlekspoesi
Sökruta Kärleksdikter
Sökruta klassiska dikter
  Sökruta Allmänna dikter
  Sökruta Kärlek
  Sökruta Sorg
  Sökruta Edith Södergran
  Sökruta Gustaf Fröding
  Sökruta Dan Andersson













Diktens namn: Min sista bön...
Författare: Katja Segerlund


Hör min bön!


Ångesten äter upp mig.


Bara skalet finns kvar.


Till tomma intet jag far ingen är där.


Ingen är där.


Är helt ensam.


Vart är alla.


Vart kan alla vara?


Hjälp mig finna vägen, bort om berg och dal.


Hjärtat det brister: Sprickan blir stor, tabletter, tabletter, ge mig mina piller.


Bedöva, Ta bort.


Finna vägen.


Vart är den? vart finns den.


Borta, finns inte.


Söker och letar, men ändå ensam kvar.


Rädda mig.


Hjälp...


Ropar och skriker, men ingen hör.


Vart finns ni? Finn mig, stötta och stå kvar.


Hejda mig.


Stoppa , förhindra.


Det händer, det sker.


Styrka.


Ge mig kraft och mod.


Vart tog hoppet vägen?


Hjälp jag dör.


Begrav mig i ditt hjärta.


Sprid askan i din skjäl.


Jag drömmer, jag gråter.


Hjärtat det slutar sakta att dunka.


Jag hör inget, jag ser inget.


Jag e döv, blind.


Pulsen slutar att slå.


Andas inte mera.


Vart är du?, Vart finns du?


Jag letar och jag söker, bortom ljuset men jag ser bara mörker.


Det kom i kapp.


Jag mördas och plågas.


Utrotat min skjäl.


Varje minut blev till år.


Ensam å övergiven jag gick bland ljupa snår.


Glömmd å förträngd, ingen stoppar, ingen hindrar.


Snart e det försent.


Hjälp mig annars dör ja.
 
//Mullinuu



 










Kommentarer på dikten

Mimmi
October 24, 2011 2:44 PM
Jag vill också ha hjälp att bli stoppad!! :'(

Mimmi
October 24, 2011 2:45 PM
Stämmer!!

 



dikter och poesi - diktkonst.se