dikter och poesi på nätet - www.diktkonst.se - Här kan du själv publicera en dikt.
dikter direkt till din mobiltelefon - mobil.diktkonst.se

kvinna som lser poesi

Sk bland dikterna
  Skruta
Diktsamlingar
folder bild Senast inkomna dikter
Skruta Sorgliga dikter
Skruta Dikter om kärlek
Skruta Olycklig kärlek
Skruta Brott och Straff
Skruta Dikter om glädje
Skruta Övriga dikter
Skruta Fler kärleksdikter
Skruta Dikter om liv och död
Skruta Dikter om vänskap
Skruta Roliga dikter
Skruta Bröllopsdikter
Skruta Dikter som rimmar
Skruta Dikter om längtan
Skruta Dikter om ångest
Skruta Äldre dikter
Skruta Fler övriga dikter
Skruta Fräcka dikter
Skruta Korta dikter
Skruta Krlekspoesi
Skruta Krleksdikter
Skruta klassiska dikter
  Skruta Allmnna dikter
  Skruta Krlek
  Skruta Sorg
  Skruta Edith Sdergran
  Skruta Gustaf Frding
  Skruta Dan Andersson













Diktens namn: en rst ifrn ovan
Frfattare: lunarius186

jag bad för min frälsning, den vinters natt. en man i svart, som inget ansikte har, uppenbarade sig för mig. den gestalt som förföljt mig i åratal, överallt ser jag, mannen som kallas draken och satan. jag, vem jag än e, jag har ock ingen grund. den du tog, och krossade med ett kallt leende. en naturens förödelse, ett helvetes skratt som ekade i evighetens dal. hundratusentals viskade, sånger från öst och syd, kungarna marcherade med dödens takt. ledda av en man, och utan ansikte har, den som går i ljuset men leder till mörkret. artisten som alla dyrkar, ja, den som spelar för helgonens sorg, skrattandes för de heligas böner. den som allt hatar, och älskar döden. du förste, som gav ord mot Herren, varen du inte hans skapelse? du mästare på lögner, trollkonst och odåga. din sluge orm, med sinnet försvartat av hat. ock jag var ung och dum, som följde med blindheten i dina fotspår. hur min själ kvävdes av galenskap och misär. den jag är, den jag inte är, för mig, inget förstår. men jag såg, och jag hörde, en röst från ovan, men hur vet jag, älskad eller hatad, av honom som kommer med ljuset o härligheten? ja, jag fruktar Herren, jag fruktar för mitt öde, och vilken dåre jag varit, sådant högmod och falsk grund, om det nu e som sådant, att jag e utan själ. den som talar , e det jag, eller en annans väg? jag vet inte vad jag ska tro, som i ett tusenbitars pussel, byggt ifrån ovan, nedskickad till dödskuggan, där jag, o nej, jag vill inte dit igen. med skulden och hoppet inom mig, ser jag fram emot, den dag, min Herre återvänder. och den dag, då döden och mörkret fräts sönder av ljuset och härligheten, som kommer ifrån ovan, som gör allting nytt, en ny början, ett nytt liv, utan anklagelse och förödelse. utan lögn, utan sorg, utan hat, ja, utan allt som ont är. vilket kommer ifrån, den som är, men inte står kvar, förhoppeligen, inte så länge till. min väg, min grav, varav jag, sträcker min hand upp mot skyn, där änglar sjunga, som får djävlar att fly, långt bort, ifrån oss, lammets folk, det heliga kriget, e det detta här, som jag nu bär? kom i tid, kom snart, vi ber för din nåd varje dag. som sades, ja, nåd över oss alla, vi vet inte vad vi gör......









Kommentarer p dikten

 



dikter och poesi - diktkonst.se