lunarius186 - en röst ifrån ovan - diktkonst.se - dikt och poesi pÃ¥ nätet
dikter och poesi på nätet - www.diktkonst.se - Här kan du själv publicera en dikt.
dikter direkt till din mobiltelefon - mobil.diktkonst.se

kvinna som läser poesi

Sök bland dikterna
  Sökruta
Diktsamlingar
folder bild Senast inkomna dikter
Sökruta Sorgliga dikter
Sökruta Dikter om kärlek
Sökruta Olycklig kärlek
Sökruta Brott och Straff
Sökruta Dikter om glädje
Sökruta Övriga dikter
Sökruta Fler kärleksdikter
Sökruta Dikter om liv och död
Sökruta Dikter om vänskap
Sökruta Roliga dikter
Sökruta Bröllopsdikter
Sökruta Dikter som rimmar
Sökruta Dikter om längtan
Sökruta Dikter om ångest
Sökruta Äldre dikter
Sökruta Fler övriga dikter
Sökruta Fräcka dikter
Sökruta Korta dikter
Sökruta Kärlekspoesi
Sökruta Kärleksdikter
Sökruta klassiska dikter
  Sökruta Allmänna dikter
  Sökruta Kärlek
  Sökruta Sorg
  Sökruta Edith Södergran
  Sökruta Gustaf Fröding
  Sökruta Dan Andersson













Diktens namn: en röst ifrån ovan
Författare: lunarius186

jag bad för min frälsning, den vinters natt. en man i svart, som inget ansikte har, uppenbarade sig för mig. den gestalt som förföljt mig i åratal, överallt ser jag, mannen som kallas draken och satan. jag, vem jag än e, jag har ock ingen grund. den du tog, och krossade med ett kallt leende. en naturens förödelse, ett helvetes skratt som ekade i evighetens dal. hundratusentals viskade, sånger från öst och syd, kungarna marcherade med dödens takt. ledda av en man, och utan ansikte har, den som går i ljuset men leder till mörkret. artisten som alla dyrkar, ja, den som spelar för helgonens sorg, skrattandes för de heligas böner. den som allt hatar, och älskar döden. du förste, som gav ord mot Herren, varen du inte hans skapelse? du mästare på lögner, trollkonst och odåga. din sluge orm, med sinnet försvartat av hat. ock jag var ung och dum, som följde med blindheten i dina fotspår. hur min själ kvävdes av galenskap och misär. den jag är, den jag inte är, för mig, inget förstår. men jag såg, och jag hörde, en röst från ovan, men hur vet jag, älskad eller hatad, av honom som kommer med ljuset o härligheten? ja, jag fruktar Herren, jag fruktar för mitt öde, och vilken dåre jag varit, sådant högmod och falsk grund, om det nu e som sådant, att jag e utan själ. den som talar , e det jag, eller en annans väg? jag vet inte vad jag ska tro, som i ett tusenbitars pussel, byggt ifrån ovan, nedskickad till dödskuggan, där jag, o nej, jag vill inte dit igen. med skulden och hoppet inom mig, ser jag fram emot, den dag, min Herre återvänder. och den dag, då döden och mörkret fräts sönder av ljuset och härligheten, som kommer ifrån ovan, som gör allting nytt, en ny början, ett nytt liv, utan anklagelse och förödelse. utan lögn, utan sorg, utan hat, ja, utan allt som ont är. vilket kommer ifrån, den som är, men inte står kvar, förhoppeligen, inte så länge till. min väg, min grav, varav jag, sträcker min hand upp mot skyn, där änglar sjunga, som får djävlar att fly, långt bort, ifrån oss, lammets folk, det heliga kriget, e det detta här, som jag nu bär? kom i tid, kom snart, vi ber för din nåd varje dag. som sades, ja, nåd över oss alla, vi vet inte vad vi gör......









Kommentarer på dikten

 



dikter och poesi - diktkonst.se