Erica Danielsson - en självskadares tankar - diktkonst.se - dikt och poesi pÃ¥ nätet
dikter och poesi på nätet - www.diktkonst.se - Här kan du själv publicera en dikt.
dikter direkt till din mobiltelefon - mobil.diktkonst.se

kvinna som läser poesi

Sök bland dikterna
  Sökruta
Diktsamlingar
folder bild Senast inkomna dikter
Sökruta Sorgliga dikter
Sökruta Dikter om kärlek
Sökruta Olycklig kärlek
Sökruta Brott och Straff
Sökruta Dikter om glädje
Sökruta Övriga dikter
Sökruta Fler kärleksdikter
Sökruta Dikter om liv och död
Sökruta Dikter om vänskap
Sökruta Roliga dikter
Sökruta Bröllopsdikter
Sökruta Dikter som rimmar
Sökruta Dikter om längtan
Sökruta Dikter om ångest
Sökruta Äldre dikter
Sökruta Fler övriga dikter
Sökruta Fräcka dikter
Sökruta Korta dikter
Sökruta Kärlekspoesi
Sökruta Kärleksdikter
Sökruta klassiska dikter
  Sökruta Allmänna dikter
  Sökruta Kärlek
  Sökruta Sorg
  Sökruta Edith Södergran
  Sökruta Gustaf Fröding
  Sökruta Dan Andersson













Diktens namn: en självskadares tankar
Författare: Erica Danielsson

 


 


 


En ny dag, samma känslor. Försöker om och om igen, men lyckas aldrig.


Nu är jag där igen. Rakbladet mot den tunna huden.


Det gör ont, men inte på långa vägar så ont som allt jag bär inom mig.


En befriande smärta.


Blodet som rinner, mina fingrar börjar bli kalla.


Jag märker ingenting. Inget annat än att jag lever.


En levande smärta, något jag kan kontrollera.


Trodde jag. Inte längre. Konflikter, hat, ilska och sorg.


Så mycket jag inte kan sätta ord på.


Vill inte mer, men kan inte vara utan.


 


Konflikterna rasar i mig, och jag är rädd.


Hur kan jag leva såhär?


Dag som natt, sommar som vinter, alltid denna rädsla. Aldrig lycklig.


Jag skadar mig själv, utan att se det så.


Jag dödar delar av mig för att fortsätta leva fysiskt.


Rent psykiskt är jag redan död.


Jag dog redan vid det första draget av något vasst mot min hud,


vid den första droppen blod som rann.


Ett skal, men likväl ett levande sådant.


Ett skal med känslor. Känslor av förvirring, sorg och ibland


men bara ibland, glädje.


Varför kan ingen se? Är jag så osynlig? Vem är jag?


Jag vet inte längre.









Kommentarer på dikten

sandra
November 12, 2008 11:01 PM
Så sorglig men en dikt som berör

O
March 9, 2009 9:02 PM
har varit där...

jag
April 25, 2010 4:40 AM
Jag känner igen mig de gör ont på min insida men jag har dock aldrig gjort mej illa men jag vet hur förbannat ont de gör.

Mikael Olsén
July 5, 2010 12:19 PM
En bra dikt, gillar när det innehåller lite mer våld. Har vart där med...

Rolle
July 13, 2010 2:03 AM
Fan va bra, fy fan va bra, vet exakt hur de e..

Nea
September 5, 2010 10:20 PM
Så sant, så sant...

 



dikter och poesi - diktkonst.se