dikter och poesi på nätet - www.diktkonst.se - Här kan du själv publicera en dikt.
dikter direkt till din mobiltelefon - mobil.diktkonst.se

kvinna som lser poesi

Sk bland dikterna
  Skruta
Diktsamlingar
folder bild Senast inkomna dikter
Skruta Sorgliga dikter
Skruta Dikter om kärlek
Skruta Olycklig kärlek
Skruta Brott och Straff
Skruta Dikter om glädje
Skruta Övriga dikter
Skruta Fler kärleksdikter
Skruta Dikter om liv och död
Skruta Dikter om vänskap
Skruta Roliga dikter
Skruta Bröllopsdikter
Skruta Dikter som rimmar
Skruta Dikter om längtan
Skruta Dikter om ångest
Skruta Äldre dikter
Skruta Fler övriga dikter
Skruta Fräcka dikter
Skruta Korta dikter
Skruta Krlekspoesi
Skruta Krleksdikter
Skruta klassiska dikter
  Skruta Allmnna dikter
  Skruta Krlek
  Skruta Sorg
  Skruta Edith Sdergran
  Skruta Gustaf Frding
  Skruta Dan Andersson













Diktens namn: Det var du och det var jag och det är alltid vi
Frfattare: Jins Olin

Det var du och det var jag och det är alltid vi



Men det var ändå det där lilla som bet sig fast


Och hårdare fick tag


Sved och rev


(jag tror att dem kallar det tvivel) ja


 


Men erkänn nu


Erkänn att du tjuvtittade lite du också


På slutet och allt du såg var att


Slutet är precis som början


för vi har inte kommit någonvart


men om du inte synar


så finns de höga korten i vänsterhanden


och kanske ett ess i rockärmen och en knekt i röven


 


men säg mig nu, nu, nu om


(dagen efter promenaden glömdes bort)


Smidig har jag alltid varit


Men nu lömsk (glömsk kallar jag det)


 


Så olika vi är


Vi är pusselbitarna som var tvungna


Att klippas sönder


Och sedan tejpas ihop


Med älskling?


Två bitar räcker inte för ett helt pussel


 


Men du och jag


Vi


Vi är något


Men jag vet aldrig vad vi är


Men du plus jag är något


Och du vet även fast jag inte vet att


Du faktiskt vet


Och även fast du inte


Vet det själv riktigt än…


 


Men


 


Jag som skriker du som springer hinner inte


Hinner inte hinner


Aldrig


Riktigt ända fram och jag är tyst


(när du tänder ljuset) och du vet


Jag vet att du vet


Du vet


Vet


Att all världens monster redan tagit mig men du stannar ändå


Och ser på film med mig


 


Men


 


jag krackelerar, bryts sönder mot en isvägg


(men ingen annan ser sprickorna)


För jag lärde mig tidigt


Att varje ord blir till skott som gör lika ont


(vare sig de träffar målet eller åker ut i publiken)


 


Och vad sa du egentligen?


Och vad menade du?


En vår utan mig är ingen vår


(eller inte en vår du vill ha?)


Så varför inte?


 


Varför tvekar du


Varför åker du inte?


Till min trasiga ringklocka och mitt ostyriga hår


Rakt in i den där jäkla bilden av mig själv


Som jag vill att dem ska se


Vem ska se? Vem ska höra?


Och allra viktigast


Vem ska förstå?


 


Vill du inte komma hit ett tag och se den uppdaterade versionen av me and myself?


Hon har färgat håret och gjort om sitt rum


Skaffat sig nya kläder


Och klätt sig i ett nytt självförtroende som egentligen är en osäkerhet


 


Men vad kan man göra sa du


Och jag svarar att man kan göra precis allt


Det finns en hel värld där ute som vi undviker att leva i


Det finns en hel värld där ute som man kan gömma sig från hos mig också


För jag har också


Ett svart rum


Som man kan stänga in sig i


Bygga kojor


Som snarare är murar mot omvärldens nyfikenhet.


 


Eller


 


(så kan man också)


Längta tills man önskar


Att man var död


(låt oss hoppa i havet nu, det är dags nu) snart


Är det för sent


Förstår du inte det?


(för oss var det alltid för sent)


 


Men


 


Men ändå


(Du värker ju i mig) för


Det är dig jag skulle ligga bredvid och


Kolla upp på stjärnorna med


(det är bara du som kan vara tyst)


För alltid var det bara


Vi


Som kunde ta oss tid för varandra (dem andra)


De lovar så mycket med sina ord


De säger saker som älskar saknar och för alltid


Men vet inte ens vad det dom säger betyder


(du vet nog vilka jag pratar om)


 


 


Men


 


Det var aldrig deras fel


Dom lärde sig aldrig


Att hantera oss


Förstå oss


Eller lära känna oss


Dom lärde känna våra skal


Dom kunde måla upp en perfekt bild


Av våra murar och kojor och


Vi levde hela tiden


(i våra luftslott)


 


VI


 


Vi lever i Platons idévärld


Och allt de andra fick


Var bara skuggor


Av våra verkliga jag


 


Det var du och jag mot världen


(men kanske du och jag i världen)


Och det är det fortfarande


Människor går


Men ibland kommer de tillbaka


Och vi kommer alltid finnas där


där man kommer tillbaka till varandra


 


 


 


 









Kommentarer p dikten

felicia
July 14, 2010 10:47 PM
wow! 10/10 jttefin dikt !

 



dikter och poesi - diktkonst.se