dikter och poesi på nätet - www.diktkonst.se - Här kan du själv publicera en dikt.
dikter direkt till din mobiltelefon - mobil.diktkonst.se

kvinna som lser poesi

Sk bland dikterna
  Skruta
Diktsamlingar
folder bild Senast inkomna dikter
Skruta Sorgliga dikter
Skruta Dikter om kärlek
Skruta Olycklig kärlek
Skruta Brott och Straff
Skruta Dikter om glädje
Skruta Övriga dikter
Skruta Fler kärleksdikter
Skruta Dikter om liv och död
Skruta Dikter om vänskap
Skruta Roliga dikter
Skruta Bröllopsdikter
Skruta Dikter som rimmar
Skruta Dikter om längtan
Skruta Dikter om ångest
Skruta Äldre dikter
Skruta Fler övriga dikter
Skruta Fräcka dikter
Skruta Korta dikter
Skruta Krlekspoesi
Skruta Krleksdikter
Skruta klassiska dikter
  Skruta Allmnna dikter
  Skruta Krlek
  Skruta Sorg
  Skruta Edith Sdergran
  Skruta Gustaf Frding
  Skruta Dan Andersson













Diktens namn: Icke av tid och rum
Frfattare: Erik Johan Stagnelius

Icke av tid och rum


Icke av tid och rum de levande andarne fängslas;
         lyda blott kärlekens lag. - Drömmen mig detta har lärt.
Ty då vid månens sken i den tysta förlamande dvalans
         armar min trttade kropp sjunkit, och Fantasos barn,
dunkelbevingade gossar, i dans omflögo mitt läger,
         själen, bevingad och fri, mäktigt ur fängelset bröt,
bredde sig älskande ut, så vitt som ekvator och poler
         i sin mystiska krets famna den andlösa rymd;
mängde sig djärvt i änglarnas chor och med lekande händer
         kärlekens rosenband mellan eonerna knöt. -
Adam med Eva firade då i skuggan av Edens
         palmer sin brudnatt än; Psyche, ur bojorna löst,
sökte och fann sitt hjärtats idol, den himmelska Amor,
         och försoningens stund slog i de evigas sal.
Åter jag var i min älskade däld, min älskade hydda,
         och i ett glättigt Nu byttes mitt heliga Förr.
Likt fullmånens, min bild från källans spegel tillbaka
         då i sin urglans log, stilla och broderligt huld,
medan kring lockarnas fladrande guld den himmelska fridens
         genier, ljusets släkt, bundo av liljor en krans.
Stjärnan som länge av moln var betäckt framtindrade åter.
         Smyckad av rosor och myrt under syrenernas valv
glänste mitt jordlivs drömda objekt, den älskade tärnan;
         ömt hon mig räckte sin hand, prydd av förlovningens ring.
Öppen var templets port. Altaret av blommor bekransat.
         Klädde till kärlekens fest, änglar i mänskogestalt
stodo omkring oss, en väntande här. Ren klockorna sjöngo
         och till den älskade så talte min bävande röst:
"Kommen, o dyrkade vän, är den festliga stunden. O ilom
         att i den eviges hus svärja ett evigt förbund!" -
Teg. Då öppnades skyn och en mö, vitslöjad, ur molnet
         sänktes, Amanda lik, icke Amanda likväl.
Stjärnor beprydde dess flygande hår, dess rodnande gördel.
         Stolt serafinnan mot mig sträckte sin heliga famn.
Och vi funnos bland mänskorna mer. Som fordom med
         kämpen
         Olger till himmelens sal, flög hon med skalden till Gud.

Erik Johan Stagnelius,
född 1793-död 1823,
Svensk Poet.







Kommentarer p dikten

 



dikter och poesi - diktkonst.se