dikter och poesi på nätet - www.diktkonst.se - Här kan du själv publicera en dikt.
dikter direkt till din mobiltelefon - mobil.diktkonst.se

kvinna som lser poesi

Sk bland dikterna
  Skruta
Diktsamlingar
folder bild Senast inkomna dikter
Skruta Sorgliga dikter
Skruta Dikter om kärlek
Skruta Olycklig kärlek
Skruta Brott och Straff
Skruta Dikter om glädje
Skruta Övriga dikter
Skruta Fler kärleksdikter
Skruta Dikter om liv och död
Skruta Dikter om vänskap
Skruta Roliga dikter
Skruta Bröllopsdikter
Skruta Dikter som rimmar
Skruta Dikter om längtan
Skruta Dikter om ångest
Skruta Äldre dikter
Skruta Fler övriga dikter
Skruta Fräcka dikter
Skruta Korta dikter
Skruta Krlekspoesi
Skruta Krleksdikter
Skruta klassiska dikter
  Skruta Allmnna dikter
  Skruta Krlek
  Skruta Sorg
  Skruta Edith Sdergran
  Skruta Gustaf Frding
  Skruta Dan Andersson













Diktens namn: En kväll efter bio
Frfattare: Mio

Så där mjukt och vackert. Léende. Lockig. Nästan feminin. Men med en liten, liten tagg. Som citronfrommage. Fast falsk förståss. Givetvis. Eller i alla fall inte naturlig. Fast kanske bara en vanlig hövlighet. Du är ju så världsvan, så vem vet? "Du vill inte ha din andra vante?" Ordvalet. Det är ju små barn som har vantar. JAG trodde jag var vuxen. Men så klart inte i din klass. För vi vet båda vad som hände förra kvällen. Det blev minst sju stycken. Och minst lika många vodkashots. För du är inte alltid sockersöt. Om det nu inte handlar om flickor som jag. Lika sockersöta, mjuka, oskyldiga, bleka. Oss frågar man om vantar. För man vet att man inte kan tala med dem om vodkashots. Då blir resultatet fel. Och du ler och frågar. Med mjukaste, vackraste, sötaste läppar.

Och sedan, många många timmar senare, på en buss på väg hem klockan 20.32 en torsdagskväll. När tankarna borde vara långt borta från vantar. Då smyger en vantkommentar och en hårlock sig in i medvetandet, fast de båda är lika obetydliga som en av de mikroksopiska vattendroppar som dimmigt och i tusental svävar emot en då man går förbi en upplyst rådhusparksfontän klockan 20.33 en torsdagskväll. Och sedan borta. Utsuddade av nattens burka som sakta hotar att falla ner och täcka det lilla som fortfarande är synligt för världen. Hotar att täcka världen för själens brunnar. Att täcka själens brunnar för världen. Och det enda varma som finns kvar är vantar, för någon kärlekssjal kommer inte att svepa in. Icke då. Vantarna värmer i alla fall. Och ett sockersött léende. Även om det är falskt.







Kommentarer p dikten

 



dikter och poesi - diktkonst.se