Adam - Jag vill att vi tar oss ur våra begränsade kroppar - diktkonst.se - dikt och poesi pÃ¥ nätet
dikter och poesi på nätet - www.diktkonst.se - Här kan du själv publicera en dikt.
dikter direkt till din mobiltelefon - mobil.diktkonst.se

kvinna som läser poesi

Sök bland dikterna
  Sökruta
Diktsamlingar
folder bild Senast inkomna dikter
Sökruta Sorgliga dikter
Sökruta Dikter om kärlek
Sökruta Olycklig kärlek
Sökruta Brott och Straff
Sökruta Dikter om glädje
Sökruta Övriga dikter
Sökruta Fler kärleksdikter
Sökruta Dikter om liv och död
Sökruta Dikter om vänskap
Sökruta Roliga dikter
Sökruta Bröllopsdikter
Sökruta Dikter som rimmar
Sökruta Dikter om längtan
Sökruta Dikter om ångest
Sökruta Äldre dikter
Sökruta Fler övriga dikter
Sökruta Fräcka dikter
Sökruta Korta dikter
Sökruta Kärlekspoesi
Sökruta Kärleksdikter
Sökruta klassiska dikter
  Sökruta Allmänna dikter
  Sökruta Kärlek
  Sökruta Sorg
  Sökruta Edith Södergran
  Sökruta Gustaf Fröding
  Sökruta Dan Andersson













Diktens namn: Jag vill att vi tar oss ur våra begränsade kroppar
Författare: Adam

Jag vill att vi tar oss ur våra begränsade kroppar Av vetenskapen bedömda, själsligt döda Jag vill ta oss ur facket som vi själva stoppat oss i Mot vår vilja av våra begär Otaliga liv i misär, fastän Vi alla, även de som bryter ny mark som redan är bruten Vill nu bryta för att kunna bryta oss ur våra kroppar Ur en bruten paradigm som är helt oförstörbar Bryta oss ur våra brutna tankemönster för att inte laga Men lämna de trasiga destruktiva tankar som får oss att tappa tron Tron på att vi är unika, tron på att vi faktiskt inte skall göra samma saker som alla andra Oavsett yrke, oavsett passion så skall vi alltid alltid alltid kunna luta oss på oss själva Veta att vi aldrig är ensamma i oss själva Men nu är det så att folk pratar om tro Där ingen egentligen tror Där vi låtsas omfamna ett gammalt synsätt Som egentligen är en gammal version av dagens vetenskaper Men som nu anses overkliga Är vi så svaga att vi lutar oss Lutar oss på ett synsätt där vi inte lämnar något utrymme Till det som vi egentligen kräver mest av allt Ro och vila, och genom kärleken aldrig känna livet som något meningslöst och kallt Aldrig mer känna att man drunknar i livet och luften runt oss.







Kommentarer på dikten

mariana
May 28, 2009 9:25 PM
jag vill först kommenterar diktkonst.se.Varför granskar ni allt, dikter, kommentarer, det känns som forna Ryssland. ________________________________ Du skriver med styrka, undrar lite över varför det skulle vara ett hinder att vara i fysik form för att erfara eller uppnå en förändring.

 



dikter och poesi - diktkonst.se