Sofia Johansson - Som då - diktkonst.se - dikt och poesi pÃ¥ nätet
dikter och poesi på nätet - www.diktkonst.se - Här kan du själv publicera en dikt.
dikter direkt till din mobiltelefon - mobil.diktkonst.se

kvinna som läser poesi

Sök bland dikterna
  Sökruta
Diktsamlingar
folder bild Senast inkomna dikter
Sökruta Sorgliga dikter
Sökruta Dikter om kärlek
Sökruta Olycklig kärlek
Sökruta Brott och Straff
Sökruta Dikter om glädje
Sökruta Övriga dikter
Sökruta Fler kärleksdikter
Sökruta Dikter om liv och död
Sökruta Dikter om vänskap
Sökruta Roliga dikter
Sökruta Bröllopsdikter
Sökruta Dikter som rimmar
Sökruta Dikter om längtan
Sökruta Dikter om ångest
Sökruta Äldre dikter
Sökruta Fler övriga dikter
Sökruta Fräcka dikter
Sökruta Korta dikter
Sökruta Kärlekspoesi
Sökruta Kärleksdikter
Sökruta klassiska dikter
  Sökruta Allmänna dikter
  Sökruta Kärlek
  Sökruta Sorg
  Sökruta Edith Södergran
  Sökruta Gustaf Fröding
  Sökruta Dan Andersson













Diktens namn: Som då
Författare: Sofia Johansson








Jag vill känna. Känna som då.


Ditt stubbiga hår i mitt kortklädda knä.


Det klirrande skrattet som ekar i natten.




Vill ha det, vill ha det precis som den gången.


Timmar på taket i tomma intet.


Den kalla daggen när festen nedanför dött.


Skrattandes. Snubblandes. Däckade människor överallt.


Tar spriten vi hittar och tänder en cigg.




Jag vill känna. Känna som då.


Mina blåslagna lår. Mot den varma asfalten.


Bortglömt. All smärta. Vi skrattar. Bara skrattar.


Du halsar det hembrända som det är det enda du gjort.


Men jag frågar inte. Vill inte veta. Spelar ingen roll.


Vi lever i nuet, och det är just här. Nu.




Vill ha det. Vill ha det precis som då.


Du kysser mig på pannan och ska skydda mig från allt ont.


Vi smiter iväg. Ensamma tillsammans. Låter allt ske.


Du lär mig. Hur jag ska vara stark. Inte ge bort mig.


Men likförbannat fick Du tillgång till allt.




Jag vill känna. Känna som då.


Att jag förtjänade bra. Att det gick att vara trygg.


Jag fann dig. Mig. Men du försvann. Vi försvann.


Känslan som fyllde mig. Tömde mig. När jag fick höra.


Vetskapen om hur du. Ensam. Försvann i huset du aldrig ville till.


Allt bra började och slutade med dig.


Men jag förlåter dig nu. För världen förtjänade inte dig.


Jag glömmer dig inte. Johan.









Kommentarer på dikten

 



dikter och poesi - diktkonst.se