Diktens namn: #1 -100% Författare: C.Larsson
Allt det som var så bra den cirkel som snart var sluten var tog kanterna vägen de försvann. vek sig bort från varan och vägrar komma tillbaka vattnet ökar och jag har ingen båt vad ska jag ta mig till jag kan ju inte simma inte längre än en kilometer i alla fall ska jag drunkna nu. här på det stället jag kunde kalla mitt hem. men vad, vad är det som, det kommer mot mig, något stort och ... det är en hand en hand som är här för att rädda mig. rädda mig från min ensamma död, rädda mig från vattnets mörka djup. mörkret vad är det som skrämmer mig. hur kan jag vara rädd för att känna mig ensam. det jag redan känt så länge ty för länge. hur kan jag vara rädd för något jag inte ens är. men handen räddade mig denna gången, den bar mig till ett ställe jag aldrig skulle vilja vara utan. vänskapen. vänskap är ett band mellan två levande varelser som bryr sig och är redo att offra den tid de ville ha till annat för att rädda denna vänskap. ett ord som betyder så mycket att ingen kan säga vad det betyder utan att glömma non innebörd. ett mänisko liv. hur kan det göra skillnad, hur kan en enda tanke en kropp göra någon skillnad. Jo, det är dessa band av vänskap,kärlek eller till och med hat som ändrar de som fortfarande levers liv och det finns inget de kan göra åt det utan att acceptera det och minnas denna.
Kommentarer på dikten
|
