dikter och poesi på nätet - www.diktkonst.se - Här kan du själv publicera en dikt.
dikter direkt till din mobiltelefon - mobil.diktkonst.se

kvinna som lser poesi

Sk bland dikterna
  Skruta
Diktsamlingar
folder bild Senast inkomna dikter
Skruta Sorgliga dikter
Skruta Dikter om kärlek
Skruta Olycklig kärlek
Skruta Brott och Straff
Skruta Dikter om glädje
Skruta Övriga dikter
Skruta Fler kärleksdikter
Skruta Dikter om liv och död
Skruta Dikter om vänskap
Skruta Roliga dikter
Skruta Bröllopsdikter
Skruta Dikter som rimmar
Skruta Dikter om längtan
Skruta Dikter om ångest
Skruta Äldre dikter
Skruta Fler övriga dikter
Skruta Fräcka dikter
Skruta Korta dikter
Skruta Krlekspoesi
Skruta Krleksdikter
Skruta klassiska dikter
  Skruta Allmnna dikter
  Skruta Krlek
  Skruta Sorg
  Skruta Edith Sdergran
  Skruta Gustaf Frding
  Skruta Dan Andersson













Diktens namn: Alex
Frfattare: Bella

Alex..

 

Kvällen när du gick, du min tysta kärlek fick.

Rastlösheten i din kropp var uppenbar och jag ville bara få ett slut på det onda som jag visste skulle komma.

 

Min välsignelse och mina lyckönskningar fick du med dig.

Kanske mycket för att jag ansåg att din frånvaro var bra även för mig.

 

Mina tårar fick du inte se, för att jag visste att du inte ville ha dem.

Smärtan inombords jag försökte dölja, jag orkade inte ens efter att du gått dig öppet sörja.

 

Tro inte att det inte gjorde ont, för det gjorde det.

Många tankar har förflutit sedan den kvällen.

Många beslut har blivit tagna.

 

En del med hänsyn till dig.

Andra med hänsyn till mig.

 

Du är luft: abstrakt, svår att ta på men ändå livsnödvändig.

När du är tunn får jag svårt att andas, hela mitt inre krampar, jag kippar efter andan.

När du är frikostig med ditt syre ger du mig livskraft och energi.

 

För en tid sedan gav du mig anledning att få känna på hur det skulle kännas att bestiga Mount Everest.

Min livskraft falnade och mina lungor kippade efter andan.

Svedan och sorgen som din tystnad skapade satte frostiga spår i mitt sinne och i mitt hjärta.

 

Den kamp som jag ibland tyst och ibland högljutt gick igenom.

Brände mina lungor och min röst.

Till den grad att tilliten till min egen styrka fick bli min enda tröst.

 

När du kom tillbaka till mig, den där kvällen, med dina mjuka kittlande vindar.

Lät jag Mount Everest stanna dålt inom mig som ett minne, som en varning om att inte lösas upp till sand och låtas föras bort av vinden någonsin igen.

 

Kylan runt mitt hjärta blev ett skydd som jag, trotts dina varma brisar behöll kvar.

Hettan som brände mina lungor hade blivit till ärr.

De ständigt påminde mig om att se till att behålla en vrå i mitt liv som bara var mitt.

 

Jag har ofta undrat om du har någon förståelse för den förödande kraft stormen har?

Använder du din kraft för att se om jag trotts hårda vindar kommer stanna kvar?

Som ett sätt att "fångad i en stormvind" prova min kärleks styrka och uthållighet?

 

Har jag genom tålamod och uthållighet visat mig värdig din respekt och tillit eller kommer det fler orkaner som jag måste värja mig mot?

Jag orkar inte bestiga Mount Everest igen.

 

Med jämna mellanrum har jag insett att berget ändå har börjat vittra.

Kanske var det skapat av kalk och inte granit?

Ärren i lungorna har börjat läka.

Kylan i hjärtat har börjat ersättas av vårens mjuka kittlande regn där det utlovas spirande kärlek, ljus och hopp.

 

Min kärlek till dig är tydligen en outtömlig källa vatten som ständigt fylls på.

Det vatten som gör bergets vassa kanter mjuka och lena.

Det vatten som genom tidevarven slipar kalkstenen till vita mjukt ovala stenar som solen sedan värmer för att mjukt smeka dina fötter.

 

Låt orkanerna mojna och föra med sig det regn som så väl behövs så kanske vi kan skapa oss ett eget Gotland..

Du och jag min älskade Alex..

<3<3<3








Kommentarer p dikten

 



dikter och poesi - diktkonst.se