dikter och poesi på nätet - www.diktkonst.se - Här kan du själv publicera en dikt.
dikter direkt till din mobiltelefon - mobil.diktkonst.se

kvinna som lser poesi

Sk bland dikterna
  Skruta
Diktsamlingar
folder bild Senast inkomna dikter
Skruta Sorgliga dikter
Skruta Dikter om kärlek
Skruta Olycklig kärlek
Skruta Brott och Straff
Skruta Dikter om glädje
Skruta Övriga dikter
Skruta Fler kärleksdikter
Skruta Dikter om liv och död
Skruta Dikter om vänskap
Skruta Roliga dikter
Skruta Bröllopsdikter
Skruta Dikter som rimmar
Skruta Dikter om längtan
Skruta Dikter om ångest
Skruta Äldre dikter
Skruta Fler övriga dikter
Skruta Fräcka dikter
Skruta Korta dikter
Skruta Krlekspoesi
Skruta Krleksdikter
Skruta klassiska dikter
  Skruta Allmnna dikter
  Skruta Krlek
  Skruta Sorg
  Skruta Edith Sdergran
  Skruta Gustaf Frding
  Skruta Dan Andersson













Diktens namn: Vi dog tillsammans
Frfattare: Therese Nilsson

I en skog, där stigen går förbi
vad som vore rätt, och vad som borde bli
Någon helt annanstans, där inget spelar roll
där man kommer till samma ställe, fast man går åt olika håll
Det var enkelt där, inte som det här
det fanns en plats där inne, som etsats fast i mitt minne
Bilden blir otydlig då, men jag tror det var vi två.

Det var grönt och ljust, fast mörkt och vilset
det var så förvirrat, brutalt och ilsket
Jag snurrade runt, dansade omkring
fast det kändes konstigt så gjorde det ingenting

Jag slutade andas, föll ihop i din famn
jag hörde något om ett konstigt namn..
Minnet är så tydligt, men jag tror inte det är sant
du lyfte upp mig ur vattnet, och puttade mig över klippans kant.

Nej, det var nog fel, för allt var så grönt
det gjorde för ont för att vara så skönt
Det var någon annan, inte du, inte jag
det var i framtiden, inte igår och inte idag

Färger, färger överallt, som en tavla från förr
du förde mig in genom en osynlig dörr
Som en konstnär i full färd med ett liv
en figur som tar form, tar sitt första kliv.

En saga på en kropp, en röst fylld av hopp
Jag sa ja, och menade det
tavlan är vår hemlighet
Du är så söt när du ljuger, så vacker när du dör
nej.. Du rår inte för.

Konstnären såg oss, och avbröt sig då
han gick in på stigen, där man inte får gå
han tryckte på en knapp, för att grinden skulle falla
dina ögon slöts.. Dina fingrar blev kalla.

Jag vaknade då och insåg för snart
att det som var fel, det var underbart
Grinden som föll, det var jag, duken under färgen va du
Konstnären gav upp, och vi är döda nu.







Kommentarer p dikten

 



dikter och poesi - diktkonst.se