dikter och poesi på nätet - www.diktkonst.se - Här kan du själv publicera en dikt.
dikter direkt till din mobiltelefon - mobil.diktkonst.se

kvinna som lser poesi

Sk bland dikterna
  Skruta
Diktsamlingar
folder bild Senast inkomna dikter
Skruta Sorgliga dikter
Skruta Dikter om kärlek
Skruta Olycklig kärlek
Skruta Brott och Straff
Skruta Dikter om glädje
Skruta Övriga dikter
Skruta Fler kärleksdikter
Skruta Dikter om liv och död
Skruta Dikter om vänskap
Skruta Roliga dikter
Skruta Bröllopsdikter
Skruta Dikter som rimmar
Skruta Dikter om längtan
Skruta Dikter om ångest
Skruta Äldre dikter
Skruta Fler övriga dikter
Skruta Fräcka dikter
Skruta Korta dikter
Skruta Krlekspoesi
Skruta Krleksdikter
Skruta klassiska dikter
  Skruta Allmnna dikter
  Skruta Krlek
  Skruta Sorg
  Skruta Edith Sdergran
  Skruta Gustaf Frding
  Skruta Dan Andersson













Diktens namn: Hjärtat
Frfattare: Konstantine

Hjärtat


Det var en gång ett hjärta. Det var ett väldigt stort hjärta, så stort att det inte ens går att beskriva med ord. Inuti hjärtat rymdes en massa olika människor, djur och saker. De trivdes bra i hjärtat och hjärtat trivdes bra med dem. Hjärtat som var så stort var så glad att det var fyllt med så mycket fint och att hjärtats invånare tog hand om hjärtat som om det vore deras eget. En dag flyttade en pojke in i det stora hjärtat. Men pojken tog så stor plats och bredde ut sig så mycket att han stötte bort andra som bodde i hjärtat. Det var inte meningen att han skulle göra det, det var bara sådan han var. Tillslut hade han hela hjärtat för sig själv. Det stora, stora hjärtat och den lilla, lilla pojken hade det bra. Och trots att det nu bara var pojken som bodde i hjärtat var inte hjärtat ledset. Pojken fyllde upp hela hjärtat med sin närvaro så ingen annan ändå skulle rymmas där, trots att det var ett väldigt, väldigt stort hjärta. Hjärtat hade glömt hur det var då dess invånare var många och hur de så broderligt lyckades dela det stora hjärtat med varandra. Det enda hjärtat behövde nu var den lilla, lilla pojken som tog så stor plats. Det var helt uppfyllt med pojken och han hade hjärtats uppmärksamhet dygnet runt. Men plötsligt en dag flyttade pojken ut ur hjärtat. Hjärtat kunde inte alls förstå varför. Han hade ju haft hela det stora hjärtat för sig själv och hjärtat hade gett allt som det någonsin kunnat till pojken. Skulle pojken flytta in i ett annat hjärta? Eller hade hjärtat gjort något fel? Hade det älskat för mycket? Nu var det stora, stora hjärtat alldeles tomt. Det var helt tyst inuti hjärtat och tystnaden värkte så mycket. Aldrig förr hade hjärtat varit så ensamt. Men nu när det väl fanns plats i hjärtat, för det fanns väldigt mycket plats i det tomma, stora hjärtat, var det ingen som ville flytta tillbaks in. Alla hade blivit skrämda utav pojken och hur han hade lyckats ta över hela hjärtat så fort. Och hjärtat hade också blivit skrämt. Det frågade sig gång på gång vad som hade hänt och hur pojken hade lyckats ta så stor plats. Hjärtat såg på andra pojkar och blev skrämd av också dessa. Det undrade om samma sak skulle hända igen om hjärtat lät dem flytta in. Så det stora, stora hjärtat förblev tomt. Men det var alltid de som mindes hur det var att bo inuti det stora hjärtat. De som kom ihåg hur bra de hade haft det och hur lyckliga de hade varit. Men de var fortfarande skrämda. Och hjärtat visste att det skulle dröja lång, lång tid innan någon vågade sig tillbaks dit igen.









Kommentarer p dikten

 



dikter och poesi - diktkonst.se