dikter och poesi på nätet - www.diktkonst.se - Här kan du själv publicera en dikt.
dikter direkt till din mobiltelefon - mobil.diktkonst.se

kvinna som lser poesi

Sk bland dikterna
  Skruta
Diktsamlingar
folder bild Senast inkomna dikter
Skruta Sorgliga dikter
Skruta Dikter om kärlek
Skruta Olycklig kärlek
Skruta Brott och Straff
Skruta Dikter om glädje
Skruta Övriga dikter
Skruta Fler kärleksdikter
Skruta Dikter om liv och död
Skruta Dikter om vänskap
Skruta Roliga dikter
Skruta Bröllopsdikter
Skruta Dikter som rimmar
Skruta Dikter om längtan
Skruta Dikter om ångest
Skruta Äldre dikter
Skruta Fler övriga dikter
Skruta Fräcka dikter
Skruta Korta dikter
Skruta Krlekspoesi
Skruta Krleksdikter
Skruta klassiska dikter
  Skruta Allmnna dikter
  Skruta Krlek
  Skruta Sorg
  Skruta Edith Sdergran
  Skruta Gustaf Frding
  Skruta Dan Andersson













Diktens namn: GLÄDJEFLICKAN
Frfattare: Karl Johan Gabrielsson

"GLÄDJEFLICKAN."




Timmen är sen och gatan är tom,
där ensam han hemåt vankar;
hans sinne är fyllt, från det möte han kom,
af genljud från nutidens tankar.
Då väcks med en knuff han ur sitt drömmeri
till gata och lif med verklighet i.

Framför honom står, i fri attitud,
en kvinna af "lätta gardet".
De sakna ej hånfullt trots, de ljud
i frågan: "Hur ska vi ha det?"
Och blicken ej sänkes af blygsel ett grand.
Hon blottar sin vrist med ett ryck af sin hand.

I blicken ej spår just mycket det fanns
af bildning och smak och snille,
och stämmans böjning förrådde ej ans;
nej, rått kom det fram, hvad hon ville.
Och dock: hvi måste han stanna ändå?
Hvi började hjärtat så sällsamt slå?

Jag vet hvad det var, en liten fläkt
af tidens förlösande sträfvan;
en tanke, där borta vid mötet väckt,
som fyllde med hoppfull bäfvan:
de små man en räddande ängel bestått
och enighet heter det namn han fått.

Han talade vänligt till gatans nymf
om rätt och människovärde,
och hon, som var van blott vid hån och skymf
och yrke, som lifvet tärde,
blef stående kvar att lyssna därpå.
Hon män’ska! Det kunde hon ej förstå.

Förr var hon, men det var helt annat då,
där hemma vid modersfamnen.
Där var dock för trångt för de många små,
och hon måste ut ur hamnen.
Till storstadens rasande, bullrande larm
hon kommit en dag helt ensam och arm.

Där var det ej fullt så bister nöd
som nere i hemlandsbygden,
men valet det stod mellan slafvens bröd
eller köpa sig bröd för dygden.
Hon valde det sista, "stackars hon!"
och därför hon var nu "en sådan person".

Hon fruktat för slafvens hårdätna bröd
och fått på förbannelsen smaka,
och ensam som förr hon stod i sin nöd;
hon kunde ej träda tillbaka.
En brottsling, utsatt för hugg och slag
och hån och spinnhus, hon lefde sin dag.

Och tårar sköljde den sminkade kind
och snyftningar barmen riste.
Hvem gaf väl ett skydd, en skrubb i en vind?
Ack, ingen, så vidt hon visste.
Bland "bröder" och "systrar", men ensam ändå,
förbannad, dömd att till undergång gå!

Karl Johan Gabrielsson.
Född 1861, död 1901.
Svensk  journalist.







Kommentarer p dikten

 



dikter och poesi - diktkonst.se