dikter och poesi på nätet - www.diktkonst.se - Här kan du själv publicera en dikt.
dikter direkt till din mobiltelefon - mobil.diktkonst.se

kvinna som lser poesi

Sk bland dikterna
  Skruta
Diktsamlingar
folder bild Senast inkomna dikter
Skruta Sorgliga dikter
Skruta Dikter om kärlek
Skruta Olycklig kärlek
Skruta Brott och Straff
Skruta Dikter om glädje
Skruta Övriga dikter
Skruta Fler kärleksdikter
Skruta Dikter om liv och död
Skruta Dikter om vänskap
Skruta Roliga dikter
Skruta Bröllopsdikter
Skruta Dikter som rimmar
Skruta Dikter om längtan
Skruta Dikter om ångest
Skruta Äldre dikter
Skruta Fler övriga dikter
Skruta Fräcka dikter
Skruta Korta dikter
Skruta Krlekspoesi
Skruta Krleksdikter
Skruta klassiska dikter
  Skruta Allmnna dikter
  Skruta Krlek
  Skruta Sorg
  Skruta Edith Sdergran
  Skruta Gustaf Frding
  Skruta Dan Andersson













Diktens namn: -- Mörkret --
Frfattare: Rimbo

I en garderob sitter han och håller andan, han ser inget, han hör inget.
Han sitter och väntar, orolig över att vad som söker honom skall finna honom, han håller andan.
Han är tvungen att andas, andningen är ojämn och snabb och den lilla, kvava luften som finns kvar i garderoben räcker inte längre.
Skyddad av mörkret och omgivningens läten smyger han ut, han utnyttjar sin korta längd och sin beniga kroppsuppbyggnad till att röra sig fram lätt men oupptäckt.




Hans mörka hy och mörkbruna hår gör att han smälter in i den mörka omgivningen.
Han stannar upp, säker på att han hört ett ljud, han kollar runt men rör inte en fena.
Han lägger sig sakta och ljudlöst på golvet, börjar åla sig fram mot närmsta, tänkbara gömställe.
Han börjar höra fotsteg, han ålar fortare. Stegen kommer närmare och närmare och hans hjärta dunkar snabbare och snabbare.
Han får panik, ställer sig upp i samma smygställning han hade haft tidigare och rör sig hastigt mot ett hörn i rummet.
Han sätter sig där, drar tröjan över huvudet så han slipper se det som kommer och även så hans ögon inte reflekteras i månskenet.


Han ser en kontur röra på sig, han hör lätta fotsteg och han vet att han inte är ensam i detta rum.
Han håller andan, nyper sig själv för att komma ihåg att vara helt stilla.
Men stegen kommer närmare och han kan inte hålla andan för alltid.
Stegen stannar, han ser konturen av ett huvud som spanar, vrider på sig åt alla håll och riktningar.
Nu kan han inte hålla sig längre, han måste andas.
Han andas så häftigt att andetagen troligtvis hördes in till alla närliggande rum.
Nu var hans chanser bortblåsta, nu var han funnen och nu var det hans tur att räkna och leta.









Kommentarer p dikten

 



dikter och poesi - diktkonst.se