dikter och poesi på nätet - www.diktkonst.se - Här kan du själv publicera en dikt.
dikter direkt till din mobiltelefon - mobil.diktkonst.se

kvinna som lser poesi

Sk bland dikterna
  Skruta
Diktsamlingar
folder bild Senast inkomna dikter
Skruta Sorgliga dikter
Skruta Dikter om kärlek
Skruta Olycklig kärlek
Skruta Brott och Straff
Skruta Dikter om glädje
Skruta Övriga dikter
Skruta Fler kärleksdikter
Skruta Dikter om liv och död
Skruta Dikter om vänskap
Skruta Roliga dikter
Skruta Bröllopsdikter
Skruta Dikter som rimmar
Skruta Dikter om längtan
Skruta Dikter om ångest
Skruta Äldre dikter
Skruta Fler övriga dikter
Skruta Fräcka dikter
Skruta Korta dikter
Skruta Krlekspoesi
Skruta Krleksdikter
Skruta klassiska dikter
  Skruta Allmnna dikter
  Skruta Krlek
  Skruta Sorg
  Skruta Edith Sdergran
  Skruta Gustaf Frding
  Skruta Dan Andersson













Diktens namn: Återblick på barndomen
Frfattare: Erik Johan Stagnelius

Återblick på barndomen


Barndomsminnen, församlens ån
vid min klagande lutas röst!
      Ack, som dagg på brända rosor
               vederkvicken I själen!


Visken sakta hur säll jag var,
då i menlösa fröjders sköt,
      inga kval mitt hjärta fyllde,
               inga tårar mitt öga.


Sol och måne med himmelsk frid
nederblickade då på mig.
      Och omkring mig jorden myste
               i romantisk förtrollning.


Mina bröder och systrar då,
hårda människor, voren I,
      och i eterns blåa länder
               bodde allas vår fader.


Honom lyftes min fromma blick
i den stjärniga nattens lugn,
      honom brann ett heligt rökverk
               i mitt skuldfria hjärta.


Fri som tanken om dagen jag
lopp kring ångande blomsterfält,
      blev var natt av Herrans ängel
               sövd i gyllene drömmar.


Ljuvlig slummer vid källors rand
och i feiska land en färd,
      paradisisk dygd och glädje,
               så jag tänkte mig livet.


Då mitt öga i rosens prakt
såg den kommande flickans bild,
      hennes lena röst jag hörde
               i den viskande bäcken,


och åt mystiska framtidsdar
sträckte glödande armar ut -
      O, vi tjusar mig ej längre
               hoppets jordiska himmel?


Ej jag visste att världen blott
guld och purpur sin dyrkan ger,
      ej att övermodet rysligt
               trampar likar i stoftet.


Hårda öde, vi tog jag med
ur min ljuvliga barndomsdal
      samma hjärta, samma oskuld
               i den brottsliga världen?


Kan jag hycklade offers skatt
ge åt målet för mitt förakt?
      Kan jag väl med rökverk Hylla
               jordens låga idoler?


O, när randas den gyllne dag,
då för sorger och mödor fri,
      jag, natur, får åter vila
               i ditt blomstrande sköte,


då i susande bokars skygd
mig besöker en trofast vän,
      och ur evighetens drömmar
               flickans kyssar mig väcka?


Aldrig! aldrig! Kring ödets hav
oupphörligt jag vräkas skall
      och en störtvåg jullen sänka
               snart i fradgande djupet

Erik Johan Stagnelius,
född 1793-död 1823,
Svensk Poet.







Kommentarer p dikten

 



dikter och poesi - diktkonst.se